Att synas genom att tänka utanför ramarna

Att det handlar om att sticka ut för att synas i mediebruset är ingen främmande för. Men detta var lite väl extremt.

I en artikel på Dagens media står att läsa om denne man som är reklamare och som vill göra något annorlunda för att på publicitet för sin tidning "Tare Lugnt" som handlar om roliga ämnen. Varje nummer publiceras på ett unikt sätt. Han har alltså låtit tatuera in nummer tre av tidningen på sina ben. Jag måste ju ifrågasätta tidsperspektivet i mediet... Detta handlar ju om excentrisk uppmärksamhet snarare än publicitet för "tidningen". Folk gör verkligen vad som helst för uppmärksamhet!

Kungliga bröllopsplaner på YouTube

Kronprinsessans förlovning tar såklart mycket medialt utrymme. Men trots att de sitter i samma förlovningssoffa ser det lite annorlunda ut nu än för 33 år sedan.

Kriget är igång: Expressen vann kampen över scoopet om förlovningen. Aftonbladet tvingades trycka en extra bilaga för att inte missa nyheten. På nätet är det den största nyheten på länge med massor av underrubriker, säkert också i egenskap av en positiv nyhet i dessa tider. I bloggosfären är reaktionerna många, nu finns en helt annan möjlighet att uttrycka sin egna åsikt och vara med i diskussionerna, än att få sin röst hörd vid fikabordet.

Det blir en intressant kombination när hovet lägger ut kungörandet av förlovningen på YouTube - deras uttalanden känns än mer förlegade, stela och forntida på något sätt..

En retorikkonsult aftonbladet talat med har uttalat sig om respektive persons framförande. Hon beskrev mina egna funderingar nästan precis, jag kanske skulle prova på en karriär som retorikkonsult? Det är ju uppenbart för gemene man hur pinsamt dåliga talare de är och hur de läser (inte ens det bra) ur manus som är helt synbara. Förvisso är knugen känd för sina felsägningar, men ändå... De om någon i detta land kan jag tycka borde ha tillgång till experthjälp i sina framföranden? Det är väl inte konstigt om de är nervösa, men antagligen vill de vara så perfekta så det slår fel. Retorikkonsulten anser att Victoria är så naturlig och äkta - pratar hon s-å-h-ä-r t-y-d-l-i-g-t i vanliga fall också då? Jag får nog ringa och erbjuda mina tjänster..

Håll det du lovar

De värden du lägger i ditt varumärke och som du använder i din marknadskommunikation bör vara välgrundade och genomsyra verksamheten.

Vid ett besök på Selma Spa i helgen, förväntade jag mig det där "lilla extra" som de menar att deras + i loggan symboliserar (och som priset antyder!). Det är ett mycket fint hotell med en fin salongsavdelning för alla behandlingar, en fin restaurang med god mat, det finns lounge med härliga fåtöljer, bubbelpool, bastu och olika fitnesspass.

Men handfatet på rummet var inte särskilt rent och det låg blött hår på golvet. Städning av rummen så att man upplever det fräscht och exklusivt är a och o inom hotellverksamhet. Jag hade även trott att fitnessdelen skulle vara större, men de flesta går nog mest på behandlingar.. kanske? I övrigt upplevdes hotellet lyxigt, men den där lilla petitessen, som utgjorde första intrycket, drog ner det lite. Det blir extra viktigt med ett fräscht badrum när de kommunicerar ut att man kan förvänta sig det där lilla extra och en oförglömlig upplevelse. Vi var mycket nöjda med vistelsen men hade nog haft det lika mysigt hemma, till ett bättre pris. Ibland är det ändå värt mycket att komma bort lite.

Liknande slutsats drar jag efter en intervju med Anders Kjällström, VD för Branäs, som menar på att de får 60% av sina kunder genom rekommendationer. Därmed blir det viktigaste det som sker på plats, och det kan bara de som jobbar hos dem se till att göra bra. Det kvittar vad VD eller styrelse bestämmer ska kommuniceras ut om inte skidskolan eller restaurangen agerar så som Branäs vill framstå i sin marknadskommunikation. Gör de inte det riskerar de att nå en målgrupp som sedan blir besviken på plats, om upplevelsen blir en annan än den bild de blivit lovade genom marknadskommunikationen. T ex lovar Branäs att de fokuserar på barnfamiljer, och ser då till att ha genomgående barnvänlighet, i backar, skidskolor, barnmenyer på restauranger etc. Det är viktigt att jobba mot samma mål!

Alla hjärtans dag. Vissa älskar att ta tillfället i akt att göra det där lilla extra, andra känner sig tvungna att uppmärksamma sin käresta, familj och vänner, ytterligare andra är upprörda över den.

Emma skriver om alla hjärtans dag som ett kommersiellt jippo. Enligt wikipedia har dagen utvecklats i den riktingen sedan 60-talet då geléhjärtan gjorde sin entré, och tog sedan ordenlig fart i kommersen under 90-talet. Men ursprunget till Valentines dag fanns redan på 400-talet.

Emma frågade mig om jag anser mig vara romantisk. Inte direkt, men alltid är det väl roligt att visa någon lite uppskattning. Däremot tycker jag det tappar sin tjusning om det blir ett måste att köpa presenter samt att det blir prestige i att vara värst. För de som har svårt att visa sin kärlek på annat sätt, eller som bara inte tänker på det kan denna dag fylla ett behov.

Som liten skrev jag små hjärtkort till föräldrarna och kanske någon kompis. Farfar fick inget brev i år. Men av honom fick jag en kartong hjärtan i sin allra bästa form - choklad! Vem blir inte glad för det i brevlådan en fredag när musten gått ur en!? (PS. Tog bara ett hjärta, och delade nästa.)

På lunch med Jan Eliasson

På informatörsdagen igår, råkade jag händelsevis ta kaffe samtidigt som Jan Eliasson, som givetvis var dragplåstret för årets arrangemang.


Informatörsdagen anordnas av en projektgrupp från studentföreningen Inferno i samarbete med Informatörsnätverket i Värmland. I år bjöd dagen på Interkulturell kommunikation, retoriska härskartekniker, kommunikation på BAE System Bofors, 80-talisternas entré och Jan Eliassons reflektion kring kommunikation.

Mitt i lunchen med Jonny Ohlsson for han iväg för att ta denna bild, så jag avlägsnade mig snabbt från stolen bakom! Läs hans artikel här. Jag uppfattade Eliasson som väldigt intresserad av människor, då han var mån om att fråga var och en i sällskapet vilka vi var, var vi jobbade och om vi läst på Kau. Sedan bad han oss att ge honom tecken om han var fel ute =) I sitt föredrag kom han in på just hur viktig den personliga relationen är i en förhandling vikten av att visa intresse för den andra parten.

Eliasson tog upp tre viktiga kommunikationsaspekter för att lyckas med en medling: kulturell förståelse, språket samt respekten för den man talar med. Språkligt menade han att ordval och bruk är det viktigaste redskapet vi har. Det gäller att samla på dessa verktyg för att kunna hitta det som passar bäst i rätt situation. Inte minst för att visa att vi är villiga att försöka gå den andre till mötes genom att ändra en definition. Vilket också visar respekt.

För att förklara dels det språkliga men framför allt den kulturella förståelsen gav han ett exempel från Iran/Irak-medlingen där det blev helt fel. Jan hade sagt "I need a break" och syftat på att vila någon timme. Vilket tolken beskrev som "Jan vill av-bryta förhandlingen" varpå motparten frågade "Vad vill du egentligen?!"
- Tja, har inte ni ett muséum med mattor här?
Efter att av rent intresse varit på rundvandring på muséet, var förhandlingsgruppen som guidat Jan kring deras historia på muséet, hans vänner - varpå förhandlingen gick som smort!
Det gäller att visa intresse och förståelse för motparten i en förhandling.

Jan fick frågan om inte en förhandling alltid sker på bekostnad av någon annan?
- Jo så kan det bli om den ena parten är väldigt mycket större än den andra, det kan resultera i en senare motattack. Detta såg vi efter första världskriget då nazityskland växte fram.

En annan fråga blev lite jobbig men till slut svarade Jan att det han njuter av är balans mellan arbete och fritid - vilket han funnit svårt att uppnå.
Sedan kom det fram att frågan egentligen syftade på om han inte njuter efter en förhandling som fått bra resultat! Och jodå, det gör han.

Ett besök på Klässbols Linneväveri

Ett besök i Klässbol rikare, några tusenlappar fattigare och mycket kunskap och funderingar tyngre...

Efter mångt och mycket kom jag så fram till denna produktionsindustri, upplevelseindustri, plats, historia, kunglig kvalitet.. jag syftar på Klässbols linneväveri.

Anledningen till ett besök i skogarna nedanför Arvika var en intervju med VD:n, kring honom som företagare, med fokus på drivkrafter och inspirationskällor.



Det blir ju inte utan att man kommer in på historien bakom företaget i och med att det är ett så känt familjeföretag med en tuff historia bakom sig. Jag fick en privatguidning genom fabriken och lagret. Trots att Andreas förklarade mycket så begriper jag mig inte på dessa otroliga maskiner! Ett museiföremål till vävstol på vilken två personer arbetat i 5 år för att väva duk till kungen! Helt ofattbart.

Jag skulle dock inte välja att jobba i väveriet pga ljudnivån! Men i butiken var det riktigt trevlig miljö.

När svärmor (som själv väver en del) råkade fylla 60 dagarna efter besöket var det givet att passa på att inhandla present i form av en mörkblå vinranka. Jag kom även på ytterligare födelsegrisar i februari, min morbror, min kusin och min sambo. Den sistnämnde blev väldigt glad för ambassadens servetter, som inte säljs i butik. Jag blev inte direkt rikare av att ha jobbat denna dag... men desto rikare på upplevelser och presenter =)

Ju större motstånd vi stöter på, desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom.

Kritik är positivt i den mån att den ger ett ytterligare perspektiv i ämnet. Men för att ta till sig dessa nya kunskaper krävs, som i all informationshantering, granskning och källkritik.

På ett så kallat säljmöte i fredags (efter en hastig löptur under lunchen och redo att ta helg!) till vilket jag gick med vetskapen om att förutsättningarna inte var de önskade från deras sida, men med utgångspunkt i möjligheter i nuläget, var stämningen inte på topp.

Efter ca 40 minuters upplevd totalsågning och uppenbart obehag, undrade jag (som är ovan säljsituationer) om de ville att jag skulle storma ut eller om strategin var att såga mig så jag skulle inse behovet av hjälp? Så skulle iaf inte jag bete mig mot en potentiell kund. Min extra känsliga situation till trots, borde man iaf känna av kunden och gå vidare. Det ska mycket till för att få mig att säga:
- Det verkar som ni inte vill ta i det här över huvud taget, så vad gör jag här?
(I min värld är det inte kunden som ska komma dit först. Där ska kunden inte heller komma knäckt från ett säljmöte utan tvärtom stärkt.)

Som alltid i alla former av kommunikation, såg de på det hela ur sitt perspektiv och jag ur mitt. Jag försöker se det ur deras perspektiv och förstår någorlunda hur de tänker, och kan ta till mig en del av det. Men väljer att köra på min linje ändå. Efter viss källkritik och viss reflektion...